Söder om stan

 

Vi tar en paus från alla recept och bilder på kläder och inredning. Det går inte att köra på som vanligt. Jag har försökt skriva ihop ett inlägg om detta i två veckor nu, börjar skriva en mening, sedan raderat. Känt att mina ord inte räcker till. Men tiden går och jag vill inte förbli tyst. Måste skriva om det. Det är så viktigt. Nu gör jag det bara.

 

Det har gått lite mer än två veckor sedan den tragiska bilden på Alan började spridas. Ett tre-årigt barn, död på en strand i Turkiet. Död på grund av att hans familj försökte ta sig från krigsdrabbade Syrien till ett tryggare Europa. Nyligen spolades ännu ett litet barn upp på en strand i Turkiet, denna gång i fyra-årig flicka. Alan och fyra-åringen är inte ensamma om att drunka i Medelhavet, i år har över 2500 människor har dött i sin flykt över Medelhavet. Jag blir så himla ledsen och arg när jag tänker på det. Det ska inte behöva gå till såhär. Jag blir också ledsen och arg när jag läser om hur vissa länder i Europa beter sig mot flyktningar, hur mänskliga murar byggs. Mitt i detta elände känner mig ändå glad och hoppfull när jag hör om hur folk engagerar sig och skänker pengar. Det finns så många som har hjälpt och vill hjälpa. Den här månaden har min familj skänkt pengar till olika hjälporganisationer och planerar att bli månadsgivare. Det är hemskt att en bild på ett dött barn ska öppna våra ögon och få oss att förstå att det verkligen händer - att miljontals människor flyr, många dör på sin flykt och väldigt många behöver hjälp. Jag tror och hoppas att detta bara är en början, att vi fortsätter att prata och skriva om det, dela artiklar, skänka olika förnödenheter och skänka pengar. Alla kan bidra med något.

 

Här är några länkar där du kan skänka pengar.