Söder om stan

 

Hej på er! Jag vet inte riktigt hur jag ska börja efter min två veckor långa bloggpaus, men november har inte varit snäll. Jag drog ju på mig en jobbig långdragen förkyldning kryddat med feber så min ork och energi har varit obefintlig hela månaden. Har mest vilat, lyssnat på radio och poddar, tittat på tv och funderat över saker och ting. För november har verkligen inte varit snäll. Vad är det som händer i världen? I Libanon och Paris... Det har tagit emot att börja blogga på som vanligt efter den där helgen. Jag har lyssnat på P1 hela dagar när jag varit sjuk, följt allt som hänt. Och jag vägrar tillåta mig själv att vara rädd för terrorism. För när det gäller terrorism kan jag kan aldrig förutspå när, var, hur och av vem. Vi måste komma ihåg att terrorism är ett verktyg som kan utföras av många olika grupper med helt olika värderingar, det är inte synonymt med en viss religion eller religion överhuvudtaget. Jag är inte rädd för terrorism men jag måste erkänna att jag är rädd för vad terrorismen bidrar till. Rädd för ökat hat, oförståelse och fördomar. Rädd för ökad rasism, för ökade sympatier för sverigedemokraterna (och liknande partier i andra länder) och sabotage av asylboenden. Som så många andra vill jag påminna om att människorna som flyr från sydvästasien flyr från just terror och krig. 

 

Vi får se när jag känner för att börja blogga om inredning och recept igen, men eftersom jag ska försöka att leva på som vanligt så dröjer det nog inte länge. Jag kände bara att jag inte kan låta det som skett gå obemärkt förbi här på lilla bloggen ♥